"Livet är inte alltid en dans på rosor" Min vän Moa har rätt. Men just nu önskar jag att det skulle kunna vara det. Det händer för mycket på för lite tid. För mycket rasar som jag inte kan rädda, som jag inte kan göra bra igen.
Hur kan en person som man älskat så mycket helt plötsligt vara borta, helt plötsligt är det inte "okej" att träffas eller prata som vanligt längre, hur ska jag kunna lära mig att leva utan dig?
Och hur får man en person att inse hur mycket skada hon gör mot sig själv, hur mycket hon förlorar och att hon kanske inte kommer klara detta om hon inte tänker om, hur gör man det?

Nej ibland är inte livet en dans på rosor men nångång kanske det är det igen, nångång kanske det känns bättre, man måste ta sig igenom det jobbiga för att kunna glädjas åt allt det fina, hur jobbigt och meninglöst det än känns, jag kan göra det här, jag måste göra det här, jag har inte direkt något val.



Jag hoppas att ni mår toppen, jag ska snart må toppen igen, det lovar jag.
M.

---